hur gick det till?

 

Hallen och min arbetsplats på övervåningen. Det är lätt att glömma hur det var en gång...

Bonjour med amis!

Söndag förmiddag och en hel ledig dag framför oss. What´s not to like :) Jag har rotat runt bland gamla foton och hittade hallprojektet på övervåningen. Hu, det hade jag nästan glömt bort. Precis som hallen en trappa ner så var det blommiga tapeter och heltäckningsmattor för hela slanten även här uppe. Och sänkta innertak. Och inbyggd murstock. Och sjuttiotalsdörrar. Och sjuttiotalsfönster. Och en sjuttiotalsspaljé istället för trappräcke. Ja, listan tar aldrig slut. Lager efter lager skalades av och till slut var vi nere på 1909 års nivå. Och då hände något. Rummet blev vackert. Vår lilla, fula, mörka, prångiga hall med en miljon dörrar höll på att bli en svan. Urmycket jobb med att återställa allt elände de ställt till med på sjuttiotalet återstod, men vi kunde se vart vi var på väg!

Ny bröstpanel sattes upp. Nytt trappräcke byggdes. Originalgolven slipades, lagades och målades. Murstocken plockades fram, putsades om och målades. Nya innertak i pärlspont sattes upp och takhöjden ökade med en halvmeter. Nya innerdörrar kom på plats, några nytillverkade i gammal stil och en i original som flyttats upp från köket. Och hela rasket målades med linoljefärg. 

Ja, så kan det gå. Kram och ha en härlig söndag!

 

Rivning, rivning, rivning. Vi börjar komma ner till 1909-års nivå. Det snygga (...)
sjuttiotalsfönstret sitter fortfarande kvar.

 

 

Väggarna har flyttats på sjuttiotalet för att få tre sovrum i stället för två, vilket har lämnat stora sår i golvet. Vi vill behålla planlösningen av praktiska skäl (vi behöver rummen) så hålen måste lagas.

 

Världens sötaste lilla mini-loppa hjälper pappan att bygga trappräcke. På barnen ser man att åren går :)

 

 

Här börjar det arta sig. Murstocken är omputsad och ska få ett lager färg.