när änglarna är nära

 

Hej alla fina!

Hoppas ni har det bra i hösten alla vänner. Här i villa Någorlunda har vi höstlov och myser tillsammans. Och det är skönt att bara vara, utan andra planer. Ledsna dagar har vi haft i min familj, då min svärfar och barnens älskade farfar lämnat oss här på jorden. En stor och allvarlig sorg och många frågor från de små skatterna. Men också självklara konstateranden och en aldrig sinande bubblande livsglädje som tar ut allt annat, som det är när barn tacklar livet. Och mitt i allt det ledsna en fest när minsta kusifinen döptes i lördags. Tårar och glädje i salig blandning. Så intensivt är livet ibland. 

Vackraste höstvädret hade vi på dopet med träd i fantastiska färger. Tänkte att jag skulle passa på att fota mina små till årets julkort när de ändå var så fina och prydliga för en gångs skull. Men att fånga tre små yrväder på en och samma bild var inte det enklaste. Tror att jag fick till det till slut och ni ska få se resultatet en annan dag.

Jag gör som barnen och vinkar till farfar i himlen och avslutar det här både glada och ledsna inlägget med min favoritdikt av Pär Lagerkvist. Den sammanfattar ju allt så bra. Många kramar.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Inte lätt att fota dessa sötnosar, ens när pappan hjälper till med uppställningen :)

Sötaste lilla kusinen nydöpt och klar.